Taggar:

Lennart Nilsson

Messingen remixed

I Messingen är Kommunala musikskolans slagverksrum granne med biblioteket. Större krav än så kan man knappast ställa på ett hus.

Det ligger en mobiltelefon på köksbordet hemma hos Lennart Nilsson. Ingen smartphone utan en Sony Ericsson med både knappar och några år på nacken. Förmodligen stannar min blick lite för länge på mobilen för Lennart börjar förklara utan att jag ens ställt frågan.

– Jag måste ha gammaldags knapptelefoner. Jag är så elektrisk av mig så nya telefoner med pekskärm får spel så fort jag kommer i närheten och börjar bläddra hysteriskt i menyerna. 

Samma sak med den touchmanövrerade spisen ett par meter bort. Hade Lennart varit elektriker hade det möjligtvis varit en lustig poäng. Nu är han akustiker, tillsammans med Ingemar Ohlsson, en av Sveriges främsta. Känsliga mätinstrument tillverkas numera också med pekskärm och när en försäljare från Bruel & Kjaer skulle demonstrera en ny modell räckte det med att Lennart lade handen på skärmen för att instrumentet skulle gå sönder.

Lennart har själv ingen förklaring, men man kan, och parallellen är långsökt det medges, se det som ett genetiskt arv från farfar, linjemästare Knut Nilsson, som ansvarade för byggandet av radiostationen i Grimeton utanför Varberg – numera på Unescos världsarvslista. 

– Farfar skötte också stationen och bodde alldeles intill och sändaren gav ifrån sig så starka elektriska fält att det spelade i diskbänken i farfars och farmors kök. De behövde aldrig sätta på radion. 

Tillsammans med sin pappa, Arne Nilsson, som växte upp i huset vid Grimetonsändaren, och farfar, representerar Lennart Nilsson mer än hundra år av radioverksamhet. Och precis som sin far, som blev chef för utsändningarna vid det nybyggda Kaknästornet, fick också Lennart arbete där som nybakad gymnasieingenjör. 

Arlanda fick bättre ljud

Efter tio år som ansvarig för instrumentbyggnationen blev Lennart sedan utlånad till något som kallades Radio Luftfart och fick hand om allt som rörde teletekniken vid bygget av den nya flygplatsen norr om Stockholm.

– Högtalaranläggningen på Arlanda var mitt första riktigt stora jobb, och jag hade mod nog att satsa på kvalitet. Min ambition var att man skulle höra vad som sas för en gångs skull.

Högtalaranläggningar på flygplatser var notoriskt usla på den tiden. Det hörde till undantagen att någon uppfattade utropen. Orsaken var högtalarna som brukade få kosta mellan 80 och 100 kronor och kvaliteten var därefter. Lennart föreslog nu en amerikansk högtalare som han tyckte höll måttet. Det fanns bara två problem. Ingen i Arlanda-projektet hade hört talas om högtalarna och de kostade 3000 kronor styck. I en anläggning av Arlandas omfattning med ett par tusen högtalare var det en skillnad på i runda slängar 5,8 miljoner kronor. Sex miljoner mot tvåhundratusen. 

Folk undrade om Lennart Nilsson, 27 år och nästan helt oprövad, hade blivit galen, men han stod på sig och ärendet gick ända upp till generaldirektören. Vad som till slut fällde avgörandet vet Lennart idag inte men han berättar att under ett av mötena deltog generalagenten för den amerikanska högtalaren och han dängde då en trave frikort till Chat Noir i bordet med kommentaren ”Här har ni så ni kan gå och provlyssna, gubbar”. Den välkända porrklubben var det enda stället i Sverige där högtalaren var installerad. 

– Alla bleknade runt bordet, men till slut gav ledningen med sig och när man fick höra resultatet tappade alla hakan. Kristallklart ljud! Det hade man inte räknat med.

Intresset för akustik väcktes redan i tonåren. 

Som musikintresserad byggde Lennart Nilsson sina egna förstärkare och högtalare men upptäckte att det inte bara handlade om elektroniken utan att det lät helt olika i olika rum. Med Arlanda-projektet i hamn sökte sig Lennart nu vidare till Televerkets akustiklaboratorium.

– Jag knallade bara upp och sa: ”Här vill jag jobba, vad behöver jag för utbildning?”.

Högskolestudier i matematik, psykologi, akustik plus en hel del annat, blev svaret. Efter två år kom Lennart tillbaka och meddelade att han hade gjort som han blivit tillsagd och fick börja jobba. 

Lennarts första uppgift blev att undersöka vinkeln på luren på Televerkets nya Diavox-apparat. Skulle den vara 10 eller 11,5 grader?

– Det var ett halvårs jobb bara det med inspelningar och undersökningar av tal- och lyssningsnivåer. Jag kom fram till att 11,5 grader var en effektivitetsvinst på 2 dB, och den skillnaden var kapaciteten på ett helt kraftverk eftersom det gällde hela Sveriges befolkning. Då var det ju bara Televerket som tillhandahöll telefoner. 

Höjde talförståelsen på radion

När Lennart senare blev erbjuden jobb på Sveriges Radio lyckades han höja talförståelsen så mycket att man kunde gå ner med nivåerna hela 12 dB. Han höjde energin på de informationsbärande konsonanterna genom att installera reflekterande skärmar och sänkte vokalljuden så mycket det gick genom effektivare absorbenter i SR:s talstudior.

Kunskapen hade Lennart fått under en studieresa till Kalifornien där han träffade en av pionjärerna på området, Don Davis.

– Att träffa Don Davis var en vändpunkt i mitt liv när det gällde att förstå akustiken, och genom att kombinera hans kunskap med information från teknikerna på Sveriges Radio kunde jag med ganska små medel åstadkomma stora förändringar. Kunskapen kanske fanns men ingen hade brytt sig om att försöka göra nånting åt det tidigare.

Kunskap är centralt för Lennart Nilsson. 

Sedan 2001, efter att under 16 år ha delat sin tid mellan danska Bruel & Kajer och sitt eget företag, driver han nu LN Akustikmiljö på heltid tillsammans med kompanjonen Yvet Martin. En stor del av företagets verksamhet ägnas åt att utbilda andra. Det handlar mycket om att kunskapen inom området är eftersatt vilket gör att akustiken ofta ligger i botten på prioritetslistan i byggprojekten. Och den kunskapsbristen kan visa sig dyrköpt. När Dramatiska Institutet skulle bygga nytt för några år sedan togs Lennart Nilsson in som akustiker av byggherren, Akademiska Hus.

– När jag fick se handlingarna sa jag bara ”Det här kommer aldrig att fungera. Ni kan inte bygga det här huset”. 

Byggföretaget tvivlade förstås – inte första gången i Nilssons yrkeskarriär – och man tog in den ene akustikern efter den andra för att bevisa att han hade fel. Till sist var man sju akustiker i projektet, alla stödde Lennart Nilsson. Huset fick ritas om från början. Det kostade ohyggligt mycket pengar men å andra sidan blev Dramatiska Institutet ett lyckat referensobjekt för Lennart Nilsson, som känner en speciell omsorg om rum för undervisning.

– Jag vet hur stor nytta akustiken kan göra för studenterna och det är en enorm skillnad mellan att höra vad någon säger och minnas vad någon har sagt. I god akustik kan hjärnan ta till sig all information och minnas budskapet. I dålig akustik går all energi åt till att bara lyssna och då tror man att man har förstått men man minns inget av budskapet.

Fakta

Lennart Nilsson
Ålder: 64
Bor: Huddinge
Yrke: Akustiker
Favoritljud: Ljudet av en brasa som sprakar
Fritidsintressen: Utförsåkning, vara på sjön, resor, viner, mat och matlagning.