Taggar:

Ingemar Ohlsson, Akustiker

Benny Andersson - Rixmixningsverket

Vi sitter i Benny Anderssons Rixmixningsverket på Skeppsholmen i Stockholm. Läget är helt unikt, det är bara några få meter ned till Saltsjöns vatten och man har Kastellholmen rakt...

Under hela resan, från Katarinavägen på Söder där kontoret ligger och tills vi har passerat Filmhuset, pekar Ingemar Ohlsson ut biografer, gym, visningsrum, kontor och givetvis också studior som han ritat.

Ändå är det inte antalet det handlar om. När en idrottsman ska berätta om en framgångsrik karriär visar han upp sitt prisskåp. Ett konstnärsCV listar alltid de fina konstskolorna och mest 
prestigefyllda gallerierna. Det bästa en studio har att marknadsföra sig med är att berätta att den är ritad av Ingemar Ohlsson, Audio Data Lab.

Det hela började med en pappa som redan på 20-talet byggde radioapparater på fritiden. Denna teknikglädje gick sedan i arv till sonen som 1958 byggde familjens första TV redan som fjortonåring. Efter avslutade studier blev han sedan assistent till den legendariske Stig Carlsson, mannen bakom Carlsson-högtalarna, på KTH. När Institutionen för tillämpad akustik las ner 1965 började den unge ingenjören på Statens Provningsanstalt där han utförde mätningar på hifi-komponenter men också byggnadsakustiska mätningar.

1968 slutade Ingemar på Statens Provningsanstalt

Han bytte från ingenjör med nylonskjorta och penna i bröstfickan till långt hår, skägg och rock ’n roll, säger han. Rock ’n rollen sammanföll här också med en internationell vänstervåg vilket resulterade 
i bland annat Gärdesfesterna där Ingemar byggde anläggningar och rattade ljud. Vänstervågen däremot deltog han inte alls i.

När jag fick mina pengar gick jag på Operabaren och åt och drack gott. Därifrån kunde jag titta ut över almstrider och annat bråk. 

Via en talstudio på Gärdet fick han erbjudande om att ta över en studio på Katarinavägen där Nordisk Tonefilm spelade in porrfilm. Det blev Decibel, Ingemar Ohlssons första studio. Jag var inte akustiker utan designade audioelektronik – min mixer, System 800, gick ju femton år i studion – men jag hade läst böckerna och fick stor nytta av mina mätningar från Statens Provningsanstalt. Och det blev rätt första gången.

Om åren på 1970-talet var magra ekonomiskt så var de desto rikare på kunskap och kontakter. 1970 gick Ingemar Ohlsson med i AES, Audio Engineering Society, han knöt kontakter och utbytte erfarenheter med storheter i industrin men jobbade också i studion och som ljudtekniker på turnéer tills han inte stod ut med rock ’n roll-livet längre utan tog en checkkredit i Handelsbanken och startade Audio Data Lab 1979.

Året efter åkte han på en bildningsresa till USA där han besökte alla stora studior i Los Angeles. Tillbaka i Sverige fick han sedan allt fler och större uppdrag fram till 1985, ett år som markerar en brytpunkt. Då börjar digitalåldern i studion och där ville jag inte vara med längre. Jag kan trimma bandspelare men det är ju som att kunna lägga på bladguld idag.

Ingemar Ohlsson insåg att det fanns ett stort framtida behov av akustikmätningar och skaffade utrustning till det mätlabb som blev Sveriges största privatägda, vilket lade grunden till Audio Data Labs expansion in i 90-talet och framåt. 

Gärdetfesterna
På Gärdesfesterna byggde Ingemar anläggningar och rattade ljud

Svår att ha att göra med?

Det finns de som säger att Ingemar Ohlsson är svår att ha att göra med. Andra säger att han bara är omöjlig.

De flesta som känner honom brukar skjuta in ett ”ja, du vet ju hur Ingemar är…” som en generell förklaring till vad som föregick i meningen innan. Sanningen är väl att han bara har svårt att tåla vissa saker. Folk som hävdar utan att veta till exempel. 

Jag vill bara se att vår verksamhet bygger på vetenskapliga principer. Visst, allt är inte en exakt vetenskap. Man har tillåtelse att tycka att saker låter på ett visst sätt. Och jag har blivit snällare med åldern. För tjugo år sen blev jag bara skitförbannad om nån kom med luddigheter som inte gick att bevisa med en mätning.

Det hindrar inte att han fortfarande kan lägga ut texten över lycksökare i branschen, hifi-dårar som försöker pracka på folk nätsladdar för fjorton tusen kronor eller okunniga galningar i största allmänhet. Och även om den kunskap han själv fick pröva sig fram till eller hitta i diverse esoterisk litteratur numera är högskoleämne så är han inte omedveten om att värdet snabbt devalveras om han inte lyckas föra det vidare till en ny generation. Hans yngre medarbetare till exempel.

Jag älskar dem men det är en hård jävla skola. För det första måste man stå ut med mig, och ja, jag skäller ut dem ibland. Jag är ingen pedagogisk människa heller. Jag är väl som Stig. Han lärde mig aldrig nånting utan man fick ta reda på det själv och sen kunde han säga ”Det var bra”. 

Studiorna försvinner

Krisen i musikbranschen har inte passerat studiovärlden obemärkt förbi och många av Audio Data Labs konstruktioner har tvingats slå igen. Ingemar Ohlsson tycker givetvis att det är tråkigt att se en hel era mer eller mindre gå i graven men han väljer den pragmatiska vinkeln och säger att även om studiorna är borta så har han ritningarna kvar. Och ser man sig omkring i det anspråkslösa kontorsrummet som han delar med två av sina medarbetare är det lätt att tro att varken digital ljudteknik eller dito lagringsmedia är uppfunnet. Rummet är knökat med pärmar, mappar, sladdar, mätdon och elektronik i plåtlådor med bakelitrattar.

Inspelningsstudion blir också en allt mindre del av Ingemar Ohlssons vardag. Musikmänniskor med mer entusiasm än planeringsförmåga och pengar i plånboken har ersatts av byggföretag som Skanska och NCC och med det uppdrag som handlar om arenaljud och byggakustik i storformat. Men det betyder inte att han helt har slutat rita kontrollrum.

Fortfarande håller vi ju på och hjälper småfolk med en ritning för 20.000 kronor, så lite Robin Hood finns kvar, men ska man bygga studio idag så behöver man tre saker: Pengar, pengar och takhöjd. Har du det ska jag göra precis vad du vill.

Typiskt Ohlsson med variabel akustik

Han bläddrar i pärmarna och tar fram dokumentmappar i datorn: Fenix i Varnhem, BoomTown i Falun, Benny Anderssons Riksmixningsverket och Lappfjärds folkhögskola i Finland. Den sista känner han är så nära perfekt man kan komma och när han tar fram en bild från bygget pratar han om sig själv i tredje person för första och enda gången under intervjun.

– Titta. Där ser du att taket är veckat och alla avstämningar ligger i underkant. Typiskt Ohlsson med variabel akustik. 

Och även om Ohlsson kallar Audio Data Lab för en studiofabrik så är den första skissen allt annat än industriell. Alla de studior du har sett nu har jag ritat på en servett på mindre än en timma över en god middag, inklusive Bennys studio därute. Där sätts grundkonceptet. Sedan får man förstås lägga till hundra timmar för detaljerna men också det är en produkt av alla tidigare studior som analyserats och bidragit med korrektionsfaktorer. 

Med alla byggen i bagaget kan Ingemar Ohlsson se hur ett kontrollrum låter bara genom att titta på det.

Den geometriska akustiken, det kan jag se. Bumlet måste man gå in i för att känna. Och innan jag lägger näsan i vädret vill jag få svar på de frågor jag hade redan för femtio år sedan: Vad som händer mellan 0 och 200 Hz, alltså en fullständig prediktering av lyssningssituationer vid låga frekvenser. Han säger att han nästan är där och att han hoppas vara framme inom ett par år. Att det är han, Ingemar Ohlsson, som ska lösa gåtan ser han däremot inte som något speciellt. Det är inte så planerat som man skulle kunna tro. Jag har varit på rätt plats vid rätt tillfälle bara. Haft tur helt enkelt. 

FAKTA
 INGEMAR OHLSSON

Namn: Ingemar Ohlsson
Ålder: 66
Bor: Nacka
Yrke: Akustiker
Favoritljud: V8-muller. Cadillac men sidventils Ford går också bra.
Fritidsintressen: Mat, viner, bilar, modelljärnvägar och fullstora tåg. 

Schoona - The V8 Engine by Abuklea Street Recordings