Taggar:

Ljudhjältarna

Redan tidigt på morgonen står de utanför dörren: Prins Poff, Kapten Tone, Ljudo, Brus och Rektor Ljudit. Ljudhjältarna har kommit. Man har fått ett larm om att det finns ett oljud på skolan som man måste hitta och oskadliggöra.

Platsen är gympasalen, spelplanen ett ljudhus med tre väggar byggt av akustikplattor och publikplatserna för 100 lågstadiebarn är mattor, bockar, plintar och vad man kommer över.

Föreställningen börjar med att Prins Poff, Kapten Tone och Ljudo flyger in på sitt rymdöra för att leta upp oljudet.

De tre Ljudhjältarna undersöker barnen och hittar hos dem massor med ljud men inget oljud. Istället får Prins Poff ge sig iväg ut i skolans lokaler för att leta. Oturligt nog hamnar han i en toalettstol – ett helt okänt objekt för en Ljudhjälte från rymden – och råkar spola ned sig själv. 

När Prins Poff kommer tillbaka till gympasalen är han helt i upplösningstillstånd och dessutom invirad i toalettpapper, sladdar och allt möjligt skrot. Prins Poff skannas och man avlägsnar alla oljud som fastnat på honom men trots det blir han inte sig själv. Barnen i publiken förstår att han behöver tystnad för att bli frisk men oturligt nog är Ljudhjältarnas kanna med rymdtystnad tom. Vad ska man göra? Från hundra barn kommer det hundra idéer och bland dem alltid någon som föreslår att man kan fylla på kannan med sin egen tystnad, och mycket riktigt blir detta också Prins Poffs räddning.

Här är föreställningen slut och när barnen nu berättar om alla ljud de har runt omkring sig måste Ljudhjältarna förklara att det är mer än de klarar av – de är ju bara tre. Lågstadiebarnen är snabba med att föreslå att de kan hjälpa till, men trots möjligheten att rekrytera hundra nya Ljudhjältar tror Ljudhjältarnas Rektor, Ljudit, att kraven är alldeles för höga. Under vilda protester från barnen ger hon till slut med sig men förklarar att de måste gå igenom en serie mycket svåra prov innan de kan bli Ljudhjältar, och där tar workshopen vid.

Workshop ger kunskap

Workshopen består av fyra stationer som barnen, uppdelade i fyra grupper, roterar mellan. En grupp ska försöka sätta ihop ett stort runt pussel där motivet är ett anatomiskt öra i genomskärning. Varje barn har var sin bit men det hela kompliceras av att pusslet måste läggas under absolut tystnad – inte ens viskande är tillåtet – men Maria Blom, som spelar Kapten Tone i förställningen, säger att hon varje gång blir lika förvånad över hur bra barnen löser problemet.

MB: Efteråt går vi igenom hur örat fungerar och pratar om olika hörselproblem som tinnitus och vad man tror orsakar problemet.

Glädjande nog har Maria en känsla av att trenden har vänt. 

MB: Jag har arbetat med liknande projekt för barn i tiotalet år och min uppfattning är att de var fler förr. Jag ser också att kunskapen har ökat. Av tolvtusen barn som vi har träffat med Ljudhjältarna, och vi har pratat med vartenda ett, har alla vetat vad tinnitus är.

Vid en annan station får barnen göra ljudmemory eller charader, och här pratar man om att lyssna på musik i hörlurar med hög volym; vid nästa ska man bli de små ljudens mästare och leta upp de absolut minsta ljuden man kan hitta, vilka sedan spelas in och görs till ett ljudlandskap; och i gympasalens ljudhus får man lära sig Ljudhjältarnas sång: Sänk!

När alla avverkat alla fyra stationerna återsamlas man, lärare och barn, man sjunger Sänk! en gång till och gör de inövade rörelserna till, och som avslutning får alla barn en påse med ett ljudkort, vilket gör dem till legitimerade Ljudhjältar, ett par öronproppar och en tatuering.

Aha-upplevelse om ljud

Åsa Persson är lågstadielärare på Matteusskolan i Stockholm där man hade besök av Ljudhjältarna våren 2011, och förutom att säga att det var en väldigt rolig föreställning där både elever och lärare skrattade mycket, så vill hon peka på att det var en dag med aktiviteter där verkligen alla kunde delta.

ÅP: Workshop-stationerna fungerade väldigt bra. De belyste hur ljud fungerar på ett sätt man inte tänkt på som vuxen ens. Man har inte det medvetandet med sig när det till exempel gäller alla småljuden som ligger som en matta under de större ljuden som bullrar.

Matteusskolan ligger i Vasastan och är omgiven av trafikbuller vilket gör att barnen har med sig ett ganska högljutt röstläge in från rasterna och det är ett problem som man ständigt arbetar med på skolan, men med Ljudhjältarna fick Åsa och hennes lärarkollegor ett nytt verktyg att arbeta med.

ÅP: De lärde ut en rörelse, en armrörelse som signal för tystnad, och den har jag använt mig av i klassen efteråt. När man använder kroppsspråket på det sättet blir barnen delaktiga i och med att de själva gör rörelsen och det gör också att det inte blir någon tillsägelse utan en överenskommelse under den lilla gesten.

Gesten är inte bara effektiv, menar Åsa, det blir också en påminnelse om allt det roliga man var med om Ljudhjältarnas besök. Det Åsa Persson önskar sig nu är en uppföljning. 

En uppföljning lovar också Kapten Tone, alias Maria Blom, men på ett lite annorlunda vis. Just nu är man i projekterings- och planeringsstadiet för en serie tv-program med Ljudhjältarna för inspelning våren 2012.

MB: Vi har ingen möjlighet att besöka alla skolor i Sverige så det här blir ett sätt för oss att kunna dubba alla svenska lågstadiebarn till Ljudhjältar.

Ljudhjältarna

Fakta

Ljudhjältarna hade premiär 4 mars 2009 och har hittills spelats för 12 000 lågstadiebarn över nästan hela Sverige.

I rollerna

Prins Poff:Thomas Hirdman
Kapten Tone: Maria Blom
Ljudo:Robert Cronsioe
Rektor Ljudit:Hanna Melanton Appelfeldt
Brus: Olle Svensson

Texterna är skrivna av Maria Blom och Tomas Hirdman tillsammans med Hanna Melanton Appelfeldt, som också regisserat. Musiken är skriven av Maria Blom och Tomas Hirdman.

Ljudhjältarna är producerad av Ammot, Artister och musiker mot tinnitus, en ideell förening som bildades 2000 av sångerskorna Maria Blom och Marianne Flynner. Man arbetar för att förebygga tinnitus och andra hörselskador genom att sprida information och driva projekt som syftar till ökad kunskap om hörsel och ljud. Framför allt med verksamhet riktade mot de riktigt unga. Ljudhjältarnas föregångare, Huller om Buller med Tone och Poff – en liten öronrevy för små hårceller, turnerade i hela Sverige och sågs av 10 000 förskolebarn.